Eller mottaglig? Övermottaglig? Alla sinnesintryck plötsligt så mycket starkare. En konstig känsla som inte går att beskriva. Hör alla ljud tydligare, noterar och känner stämningar i sorlet. Ser ansiktsuttryck och kroppsspråk. Noterar ljuset och provar på att se omgvningen i svartvita dokumentärbilder. Fryser tiden i fotografier men behåller sorlet och tågets dunk och pys. Det blir vackert. Sparar bilden och känslan. Kanske var det närvaro?