Pratade med en så klok människa igår. Pratade om självkänsla, övermedvetenhet, att alltid skämmas över sig själv. Så gav hon mig en uppgift: "Strunta i det." Det låter så simpelt. Och vet du? Det är det också. Just nu sitter jag mittemot en människa på tåget, och jag skiter i om han ser på mig, om han tycker jag är ful eller vad det nu är jag brukar nojja över. Jag skiter i det. och tack vare det spårar inte kroppen och psyket ur som det annars gör i den här situationen. Helt underbart.