Tar till vara på.

Jag är fan bra, skiter i resten.

 

 

Kontrakt påskrivet, om drygt två veckor blir det flytt och nytt!

 

Glädje, lättnad, förväntan!

 

Mammas presentinslagning blev åt det mer personliga hållet i år. Jag är inte säker på vad hon ska tycka och är garderad med två mindre personliga (om än noga utvalda) pocketböcker inuti paketet. Men det viktiga för mig var egentligen själva pysslandet där jag som vanligt förvånades över hur lätt jag glömmer annat och över hur bra jag mår varje gång jag blir uppslukad av något nytt kreativt projekt. Mer sånt framöver!

 

 

Jag har ett lejon som vakar över mig om nätterna. Det är så fint vad tavlor kan göra för stämningen och känslan i rummet. Och så fint att ibland låta dem sätta igång fantasin och ta mig bort till andra platser och verkligheter. Jag fick ett ryck för ett par dagar sedan och fixade en tom vägg som nu bara väntar på att fyllas, det ser jag fram emot.

 

 

Bra sådan. Familjen är borta och jag har börjat dagen med att storstäda huset. Vet inte om det går att förstå hur fint det kan kännas, men då det vanligtvis är kaos och ganska äckligt här hemma kan känslan av ett städat hus kan göra mycket för mitt mående. Nu låter jag musiken fylla huset och bara sitter en stund och njuter av renheten.

 

Här kommer mina smått oordnade, lite för ärliga och fullständigt ointressanta tankeströmmar just nu, i brist på annat att göra.

 

Sitter på jobbet sedan två timmar tillbaka och känner att jag har inget jag riktigt behöver eller vill göra. Lyssnar på spotifylistan vid namn tomhet och skriver blogg istället.

 

Idag är sista dagen på jobbet och solen verkar försvinna lagom tajmat till dess att min semester börjar, men det ska faktiskt kännas fint med lite ledigt ändå. Har inga som helst planer bortsett från en helg i augusti, herregud vågar jag? Jag känner för att dra iväg någonstans ensam och bara få ta det väldigt lugnt, får se vad det blir av det. Nästa vecka kommer antagningsbeskedet till högskolan så sen blir det till att söka bostad för fullt, vet inte hur det ska gå, men på något sätt ska det nog ordna sig.

 

Igår var en jobbig dag till en början, jag klantade mig på jobbet, fastän det sen kom fram att det ärligt talat inte var så mycket mitt fel. I vilket fall resulterade det i att jag satt på en sten mitt ute i ingenstans och bara ville försvinna. Ingen vidare konstruktiv lösning, men min hjärna fungerar inte riktigt så bra som jag skulle önska just nu. Jag ägnade tiden åt att ringa ett par samtal jag länge kämpat för att våga ringa, bara för att hamna hos jävla telefonsvarare båda gångerna. Något som drog ner mig än mer. Men idag känns det mest bra att jag vågade ta steget, nu vet jag att jag kan klara det igen en annan dag.