Jag glömmer bloggen, ska försöka bättra mig men det är mycket nu. Ville bara säga att det är rätt fint ändå att inse att det finns folk som bryr sig om. Även om jag aldrig vill oroa. Jag har svårt att inse att jag kan betyda och påverka så, men under de korta stunder jag förstår det känns det väldigt fint, om än skrämmande. Skrämmande och obehagligt att känna tillit. Men jag skulle inte vilja vara utan det och vill sträva mot att uppnå det oftare.

 

Egentligen ville jag bara säga att ni är så jäkla underbara.
Tack för det.